W – #METOO & #ANMÄLALLA

”Boys will be boys

held accountable for their actions”

-Förra sommaren jobbade vi på ett idrotts evenemang, där 90% av deltagare och tränare var män från flera olika länder. Vi jobbade i kiosken i idrottshallen och fick dagligen utstå kommentarer från flera av dessa män. Kommentarer som man då bara viftade bort för att det var vårt jobb att stå och se glada och trevliga ut medan vi sålde kaffe. Män i 50+ åldern kunde komma fram och säga ”I wanna buy you a drink tomorrow evening, bring your most beautiful girlfriends”. En gång kom en man fram och höll en vattenflaska i händerna och sa ”this is how you do it” medan han låtsades att vattenflaskan var hans könsorgan. Det tog emot så mycket varje gång man skulle servera kaffe till domarna, att kalla de ”sir” medan vi bara var två söta objekt i deras ögon. Vi ville helst ha med oss en manlig kollega för då slapp man kommentarer.

-Jag (Vanessa) kommer ihåg ett tillfälle när vi var ute på klubben. Jag står och dansar. Gång på gång försöker en man ta tag i mina höfter och dansa bakom mig. Jag avfärdade honom med att endast försöka gå bort därifrån, varpå han flera gånger drar i mig för att stanna. Tillslut puttar jag bort honom för att jag inte var intresserad varpå han säger ”vafan har du emot mig? vad är ditt problem?”

-När vi gick i högstadiet fanns det en grej hos killarna, de gillade nämligen att ta sina anteckningsböcker och slå hårt med dem på varje tjejs rumpa, det gjorde så ont. En annan grej för killarna var att de skulle lyfta upp en och sedan brotta ner en i snön när man inte hade ytterkläder på sig, resultatet? Blöta kläder för resten av dagen. Lärarna? De varken sa eller gjorde någonting.

-Jag (Vendela) kommer så väl ihåg ett tillfälle när vi var ute. Jag står i baren och känner hur någon tar tag i hylsan som skärpet sitter i, drar mig bakåt och slår mig hårt på rumpan. Jag vänder mig om och säger ”vad håller du på med?” till killen, varpå han svarar ”jag förstår inte hur du inte kan ta det där som en komplimang”.

-Jag (Vanessa) var med om något väldigt obehagligt. Vi var på ett spa förra sommaren där vi hade bokat tid för massage. Jag blev tilldelad en manlig massör, vilket jag först inte tyckte kändes helt bekvämt men försökte intala mig själv om att de ska ju vara professionella. Massagen var på 30 minuter och det enda han masserade var min så kallade ”spända sätesmuskel” (rumpan) och insida lår. Efteråt skriver han ner sitt nummer på en kladdig lapp och säger ”du är så spänd, ta mitt nummer och kom till min klinik”. Det kändes först som att jag hade överreagerat på hans typ av massage, men när Vendela (som hade en kvinnlig massör) endast hade fått massage på axlar och hårbotten så kändes det inte alls så professionellt som jag hade intalat mig att han säkert var. Resten av vår vistelse undvek jag att gå förbi ”massage stället” för att jag inte ville stöta på honom.

När #metoo började spridas i sociala medier tänkte vi att det var ett väldigt bra initiativ, men skulle vi verkligen dela den? ”Vi har ju inte varit med om något sådant” tänkte vi. Men efter att ha funderat, så kom vi fram till att vi, som så många andra tjejer och kvinnor, har någon/flera gånger eller kommer någon gång uppleva sexuella trakasserier/övergrepp. Det gjorde oss på något vis så ledsna att bland annat de händelser vi nämnt ovan, är såpass okej och normalt i samhället att man inte ens blir förvånad när det händer, att det kanske inte är en grej och man inte ska överreagera. Men är det verkligen att överreagera? Att när någon (i dessa fall män) tar sig friheten att på något vis få en att känna sig maktlös, förminskad eller skam, är det att överreagera att försvara sin egen rätt då? Att förstå att det som händer, trots samhällets normer, inte är rätt eller okej? Nej, och därför är budskapet med #metoo så himla viktigt. För att upplysa att sexism är vardag för många kvinnor, inte endast de fall som tar sig till åtal och fällande dom (vilket är otroligt få för ett rättssäkert samhälle) utan även de fall som rör vardagliga situationer som man inte ens blir förvånad över när de händer, men som faktiskt kan vara olagliga. Att förstå att sexuella trakasserier och övergrepp är en vardag för kvinnor och att det inte är okej, nånstans.

Nu lanserar Veckorevyn, som vi är stolta bloggare hos, en artikelserie vid namn #ANMÄLALLA. Den är till för att stärka och peppa kvinnor att våga och orka anmäla alla sexualbrott som de kan råka ut för. Sexuella övergrepp kan vara allt från att bli pressad till att ha sex om man inte vill, att sprida sexuella rykten om någon till att någon tar på ens kropp på ett vis som man upplever som obehagligt. Om du vill läsa mer om alla handlingar som i svensk rätt bedöms som sexuella övergrepp, kan du göra det HÄR!

Denna artikelserie #ANMÄLALLA är så himla viktig och det är grymt av Veckorevyn att ta detta initiativ. Många som råkar ut för sexuella övergrepp kan tycka att det känns väldigt svårt att anmäla – dels för att man känner skam, dels för att man är rädd för att inte bli trodd på. För att vara med och påverka kan du skriva under Veckorevyns namninsamling för att peppa alla kvinnor som råkat ut för sexuella övergrepp att anmäla alla sexualbrott, gör det HÄR. I videon nedan är vi och några andra profiler med för att sprida detta budskap, #ANMÄLALLA sexualbrott, ingen är ensam<3

W – OM SAMHÄLLETS SYN PÅ VÅLDTÄKT

Vi tänkte tipsa er om de här böckerna som vi har läst i sommar (som vi förresten tycker att alla borde läsa!). Vi bloggar ju mest om mode, resor och fina bilder, men vårt intresse för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rätt är något som nog intresserar oss ännu mer och därför tycker vi att det är väldigt viktigt att lyfta fram viktiga frågor som berör dessa ämnen. Det är ju trots allt detta som vi vill jobba med en dag…

Dessa böcker skrivna av Katarina Wennstam är främst faktabaserade och belyser samhällets syn på våldtäkt och kvinnors roll i samhället. De här två böckerna behandlar de ämnen vi precis nämnde, men alla ur olika perspektiv. Båda är lika intressanta och viktiga att läsa, inte minst för män då problemet enligt statistiken faktiskt ligger där.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder och hur många gånger har vi inte hört att ”Sverige är jämnställt, feminism behövs inte här”? Detta är något som vi ständigt matas med i vårt svenska samhälle, dock är det något som är långt ifrån sant och det behöver alla förstå för att vi en dag ska kunna nå ett jämställt samhälle. Vi måste faktiskt förstå att problemen existerar innan vi kan få dem att försvinna och därför är de här böckerna viktiga. När vi läste dessa böcker fastnade vi helt, de är hemska – men allt är helt hämtat från verkligheten vilket gör att man inte sällan ifrågasätter hur vårt så kallade ”jämställda” samhälle kan vara så vidrigt när det kommer till sexualbrott.

Flickan och skulden: Boken lägger mycket vikt på skulden vid ett sexualbrott – att det är alltför ofta som skulden läggs på offret inom rättsväsendet då hennes trovärdighet och beteende undersöks så mycket mer noga än förövarens, för att citera Katarina Wennstam:

”Kvinnors sexuella historia finns alltid med i bedömningen av fallet, i bedömningen av kvinnans trovärdighet. Aldrig har jag däremot läst en resumé av en mans sexuella erfarenheter i en våldtäktsdom, trots att det faktiskt är hans sexuella beteende som kan vara kriminellt.”

Boken tar även upp skulden som samhället belägger offret med. Hur många gånger har man inte hört liknande påståenden som: ”hon skulle inte ha gått iväg med de där killarna, förstod hon inte vad som skulle kunna hända?” eller uppmaningar som ”Gå inte igenom den där parken när det är mörkt ute”.

En riktig våldtäkts man: Denna bok tar upp bilden av den ”typiska våldtäktsmannen” och krossar myten kring den typiska våldtäktsmannen som gömmer sig i skogen för att anfalla när någon är påväg hem. Det händer också – men hur många gånger har vi fått höra om det som faktiskt är vanligare – att en våldtäktsman även kan vara en pojkvän eller kollega på jobbet? Som Wennstam skriver ”alla känner ett offer, men ingen känner våldtäktsmannen”, en våldtäktsman kan vara mannen utan vänner som gömmer sig i skogen för att sedan anfalla, likväl som det kan vara killen som är duktig på att laga mat, är omtyckt på jobbet och gillar att läsa böcker. Boken innehåller flera intervjuer med unga, dömda våldtäktsmän och är till för att krossa myten om den ”typiska våldtäktsmannen”.

Precis som Katarina Wennstam skriver i Flickan och skulden så är det möjligt att ändra en lag på ett eller två år, men att det är attityder, fördomar och värderingar som går många hundra år tillbaka i tiden som kräver ett helt annat arbete. Därför är det så viktigt att säga till och göra sin röst hörd när du hör någon annan klandra, se ner på eller på något annat sätt nedvärdera kvinnans rätt till samma rättigheter som mannen redan har. Det kan handla om en så enkel, men än inte självklar rättighet, som att man ska kunna vara ute på kvällen utan att behöva vara rädd Det är inte förrän det har skett som vi kan kalla samhället vi lever i ”jämställt.”

Så se till att läsa dessa två viktiga böcker, det får bli vårt tips till er idag!<3

<<<<<<< HEAD ======= >>>>>>> 7b8e8c7dcb6c569b000584cc581f6e5d33ae9fdd